Ja, så sammanfattar jag min start på dagen.
Det är nästan bättre att gå och jobba, för då slipper man sitta och KÄNNA att man är hängig.
Igår sa jag till sonen att ställa klockan 06.30 och så varande jag honom att jag KANSKE INTE skulle orka upp, pga av förkylningen.
Men han har ju varit så duktig så jag var inte orolig att han inte skulle komma upp.
Själv hade jag ställt min klocka på 07.00 men hoppades på att få sova längre, just för att jag mår "förkylt".
Jag vaknade av mig själv 06.40.
Knäpptyst i lägenheten.
Mörkt i dörrspringan mot vardagsrummet som ligger vägg i vägg med vårat sovrum.
Inget flimmer av någon tv.
Okej, sonen är inte uppe, jag testade att ropa hans namn...
Tystnad.
Tystnad.
Okej, tänkte:
"Upp och hoppa lilla mamsen", och så steg jag upp.
"Upp och hoppa lilla mamsen", och så steg jag upp.
Sonen låg kvar i sängen och trynade gott.
Jag var glad att jag somnade på studs direkt efter "Project Runway" igår, så jag fick mina sovtimmar.
Skulle stänga av mitt eget alarm...
Då hade jag aldrig aktiverat det, bara ställt in det på 07.00, men aldrig tryckt på "Spara".
Skulle stänga av mitt eget alarm...
Då hade jag aldrig aktiverat det, bara ställt in det på 07.00, men aldrig tryckt på "Spara".
Och det är väl bra konstigt, att man på något sätt känner på sig undermedvetet att allt inte står rätt till.
SKÖNT att man som jag har ett inbyggt alarm om inte annat.
SKÖNT att man som jag har ett inbyggt alarm om inte annat.
Vad händer idag då?
Jag vet inte ännu.
Jag vet inte ännu.
Jag ska "vila" (i alla fall hålla mig inomhus och ta det relativt lugnt) förstås och egentligen borde jag ju sticka på dom där handledsvärmarna, hade varit perfekt för det idag.
Men det var ju problemet med det fult ojämna garnet.
Men det var ju problemet med det fult ojämna garnet.
Jag får ännu mer panik när jag ser det i dagsljus, det ser bedrövligt ut.
Mail ska skrivas strax, efter detta, och sen ska jag ta en dusch.
Så får jag väl se.
Återkommer.
Återkommer.
