Uppe och grabbarna vägrar gå upp.
Ja, här ska det hinnas duschas, piffas och allt möjligt annat och jag vill inte bli sinkad av herrarna när jag ska piffa som ska iväg sist av alla.
Jag är irriterad, mitt schema spricker för att dom slöar.
Och då beter sig sambon som en tonåring och slöar ännu värre.
Inte okej i min bok.
Jag går upp i tid, går ut med hunden, äter frukost och läser min tidning, fixar för hunden nere hos mamma, bloggar, piffar och jag vill gå till jobbet för att få lite motion för att kickstarta mitt arbetsdygn.
Att dom inte går upp i tid är inte mitt problem, 07.15 ska jag in så jag hinner bli klar.
Nu har halva tiden redan gått, dom kommer inte hinna till min deadline.
Nu har halva tiden redan gått, dom kommer inte hinna till min deadline.
Same-same, fy fasen för slöfockar på morgonen tycker den morgonpigga.
När jag la mig igår brann kroppen och jag trodde jag skulle bli jättesjuk.
Vaknade nu idag och det ÄR förkylning som river i kroppen kan jag konstatera, inget har alltså blivit värre utan det ligger på samma nivå.
Vaknade nu idag och det ÄR förkylning som river i kroppen kan jag konstatera, inget har alltså blivit värre utan det ligger på samma nivå.
Ja, då är det ju faktiskt bara att köra på, för ju mer man gör desto mindre känner man av det.
Det är när man sitter still som det känns värre.
Jag kör på idag alltså, imorgon blir det ju då den efterlängtade FÖNSTERPUTSNINGEN.
Alla flugskitar ska bort.
Alla flugskitar ska bort.
Hurra, jag kan knappt vänta.
Nu är det tre minuter kvar och det är inte ledigt på toa ännu, ska dom hinna...?
Nu är det tre minuter kvar och det är inte ledigt på toa ännu, ska dom hinna...?
Vi ses imorgon igen, ha en bra dag.
