Så var det en ny dag och en mycket ny verklighet.
Ni anar inte.
Känner mig totalt avtrubbad och det minsta man kan säga att jag har framför mig är:
Ett stålbad.
Ett stålbad.
Ja, jag säger som Gunvald, man får vara nöjd om man är lite glad ibland, nu kommer JUST DET ta en ganska lång tid.
Nåväl, vi kan ta det i en framtid, inget är ännu huggit i sten.
Det blev sömnad hemma och på jobbet igår igen såklart.
Skinnjackan kom dock med hem igen för min chef hade tagit fel färg på tyget i fodret än det som var bestämt.
Vidare läxa blir att göra om det samt försöka sy det lite fortare.
Ja, inte för att det var långsamt första gången då utan mer "går det att prestera fortare nu när man gjort det en gång?".
Vidare läxa blir att göra om det samt försöka sy det lite fortare.
Ja, inte för att det var långsamt första gången då utan mer "går det att prestera fortare nu när man gjort det en gång?".
Jag är såklart PÅ för det är ju lite så jag har tänkt i mitt andra handarbete och som sömmerska:
Tid är pengar.
Tid är pengar.
Ja, så är det ju bara.
När jag kom hem satte jag igång med att rita av detta mönstret äntligen...
... skar ut det och det skall jag väl sy idag tänkte jag.
Behöver göra något för att slippa tänka och så har jag ju längtat efter den där jackan sedan jag först såg den i min mönsterbok.
Nu skall jag och Milou ut och gå, bild från gårdagens underbara morgonpromenad då det var 21 grader, vindstilla, varmt, sol och klarblå himmel...
Nu skall jag och Milou ut och gå, bild från gårdagens underbara morgonpromenad då det var 21 grader, vindstilla, varmt, sol och klarblå himmel...
Vi ses lite senare och så får vi se vad jag har trollat ihop då.
