Åh, jag måste bara visa en sak som jag glömt att skriva om här!
Jag skrev ju för ett tag sedan (ganska längesedan) om att jag trodde att min mamma inte sparat mina små handarbetsalster som jag gjorde som liten.
Dukar, broderier, grytlappar, PLUS en massa, massa annat!
Jag har ju tillverkat en hel del under min uppväxt som jag gav bort till henne, men inte riktigt SETT TILL.
Så jag har trott att hon slängt det.
Men så hittade jag ju virkade dukar och grytlappar i hennes linneskåp, sydda grytlappar med broderier, broderade handdukar som jag kände igen som mitt hantverk, och jag blev VÄLDIGT imponerad av mig själv faktiskt.
Ja, inget skryt så, men jag var (är kanske ;) himla duktig i ganska ung ålder eftersom mormor och jag körde HARDCORE handarbete.
OCH att MORSAN SPARAT DET!!!!
Det var det som imponerade mest, jag blev ju jättepaff och lite rörd att hitta min små saker.
Jag la väl upp foton med vill jag minnas.
Så när det skulle putsas fönster här för en två veckor sedan, hade vi inte putstrasor så det räckte.
Jag gick ner till mammas andra linneskåp och började rota runt efter trasiga handdukar.
Och det hittade jag.
Men inte bara det, jag hittade även...
![]()
Mitt DOCKTÄCKE i mormorsrutor som jag gjorde när jag fick en ny docksäng.
Tror jag var runt 6-7 år när jag gjorde det här, för det var då jag fick docksängen.
Jag hade redan som liten min FÄRGSKALA klar för mig!
Jag tappade faktiskt hakan igen, har hon sparat det också...?
Så kul, och så blev jag sådär rörd igen.
Mitt docktäcke, visserligen lite snett och vint ihopsytt, men RUTORNA är ju felfria och jättejämna.
Jag blev impad av mig själv OCH MAMMA igen.
Jag tog mina trasor och la tillbaka docktäcket och kände mig varm i hjärtat.
DET hade jag nog inte sparat själv ens.
Så gulligt av mamma.
![]()
Jag skrev ju för ett tag sedan (ganska längesedan) om att jag trodde att min mamma inte sparat mina små handarbetsalster som jag gjorde som liten.
Dukar, broderier, grytlappar, PLUS en massa, massa annat!
Jag har ju tillverkat en hel del under min uppväxt som jag gav bort till henne, men inte riktigt SETT TILL.
Så jag har trott att hon slängt det.
Men så hittade jag ju virkade dukar och grytlappar i hennes linneskåp, sydda grytlappar med broderier, broderade handdukar som jag kände igen som mitt hantverk, och jag blev VÄLDIGT imponerad av mig själv faktiskt.
Ja, inget skryt så, men jag var (är kanske ;) himla duktig i ganska ung ålder eftersom mormor och jag körde HARDCORE handarbete.
OCH att MORSAN SPARAT DET!!!!
Det var det som imponerade mest, jag blev ju jättepaff och lite rörd att hitta min små saker.
Jag la väl upp foton med vill jag minnas.
Så när det skulle putsas fönster här för en två veckor sedan, hade vi inte putstrasor så det räckte.
Jag gick ner till mammas andra linneskåp och började rota runt efter trasiga handdukar.
Och det hittade jag.
Men inte bara det, jag hittade även...
Mitt DOCKTÄCKE i mormorsrutor som jag gjorde när jag fick en ny docksäng.
Tror jag var runt 6-7 år när jag gjorde det här, för det var då jag fick docksängen.
Jag hade redan som liten min FÄRGSKALA klar för mig!
Jag tappade faktiskt hakan igen, har hon sparat det också...?
Så kul, och så blev jag sådär rörd igen.
Mitt docktäcke, visserligen lite snett och vint ihopsytt, men RUTORNA är ju felfria och jättejämna.
Jag blev impad av mig själv OCH MAMMA igen.
Jag tog mina trasor och la tillbaka docktäcket och kände mig varm i hjärtat.
DET hade jag nog inte sparat själv ens.
Så gulligt av mamma.
